27saker.se

Börjor är jag expert på. Igår kväll hamnade ännu en sockstickning i lådan med halvfärdiga projekt och ett nytt påbörjades. Den här gången skyller jag på det rosa garnet, det är ju inte riktigt min färg. Och förresten var jag sugen på blågrönt Zauberball och en alldeles vanlig socka utan krusiduller. Nån dag ska jag städa i den där högen och repa upp alla börjor som antagligen ändå aldrig blir till något mer.

Apropå städa. Borde jag. Framför allt här i mitt rum som förvandlas till… jag vet inte vad. Jag vet inte hur det är med er andra men jag röjer runt ohämmat när jag är mitt i en skaparprocess ;) Jag har inte tid att ställa tillbaka saker och ting just då, kommer på att jag behöver grejer som finns någonstans men jag vet inte riktigt var, drar fram allt, rotar runt, påsar och kassar och högar everywhere. Och där blir dom liggande. På dom där högarna av garn, stickor och attiraljer hamnar sen dom sedvanliga högarna av böcker och tidningar. Som rasar med jämna mellanrum, oftast av Hebbe-assistans och som jag sen hjälpligt rafsar ihop… Så det ser ut här. Nån dag ska jag… men idag känns inte som en sån dag.

Jag ritar fortfarande egna mönster, och fortfarande funkar dom bättre i huvet på mig än i själva stickningen. Men nångång borde det väl bli bra, och blir det inte det så har jag i alla fall försökt. Och haft roligt under tiden. Jag har haft mer tålamod än jag trodde var möjligt, men nu behöver jag ren terapi av sticka-en-helt-vanlig-jävla-socka och det var det jag började med inatt. Njutning.

Fröfirmor har börjat skicka iväg nyhetsbrev. Trevligt. Fast jag väntar nog en stund till innan jag börjar titta efter vad jag kan tänkas så i år. Nu är det väl så att jag inte alls behöver köpa några frön, egentligen. Har hur mycket frön som helst som jag samlade förra sommaren men jag försöker inte ens inbilla mig att jag skulle kunna motstå nyköp när våren kommer och odlardillen slår ner i en med full kraft. Man är som man är.

Förra året hade jag en pallkrage med ätbara blommor. Dom flesta visste jag vad det var, men en jättefin är fortfarande ett mysterium. Underbara stora vackra blad och fina rosalilaaktiga blommor, och hög… kanske sisådär enofemti. Jag ska leta reda på en bild senare, kanske någon av er vet vad det är för något? Alltid kul att få ett namn till det man odlar.

Idag är det fredag. Gött! Bästa dan på hela veckan och Let´s dance på tv. Jag sitter här och funderar på om Lumumma tänker vara regelvidrig även denna fredag. Det tänker jag vara *s* Godis är gott, och kanske slår jag till med en bakelse också, mmm. Ifall någon undrar, pointsräkning står inte på agendan alls detta år… denna vår… eeh… just nu. Saknar inspiration och orkar inte riktigt bry mig.

Regler förresten, tänk att jag missat så många sådana. Inte fattat att det ska vara på ett visst sätt och levt alldeles uppåt väggarna. Hm, jag tror jag spar dom där tankarna till en annan dag för det känns som om jag har mycket babbel om just det där och idag har jag babblat tillräckligt som det är och jag behöver komma ut och supa lite dagsljus.

Den mystiska.

Det visade sig att vår Vilma är en ren naturbegåvning vad gäller att klättra i träd. Hon svingar sig från gren till gren som en mini-tarzan, springer upp och ner som ingenting båda fram- och baklänges. Och fort går det och roligt har hon. Till skillnad från tidigare katter lyckades hon ta sig ner utan några som helst besvär även den där första gången och förstod ingenting om ståhejet som vi andra stod för.

När hon hoppade ner och äntligen stod på backen igen så gick Jalle fram till… Hebbe!… och började slicka honom på huvudet. Klok som han är insåg han vem det var som behövde tröstas (Hebbe satt under trädet och gallskrek hela tiden som Vilma var där uppe) och det där var allra första gången som umgänge uppstod utan morr och fräs från Jalles sida :)

Det blev lite semesterminnen idag också.

Man kan inte med bästa vilja påstå att jag är mästerlig i köket. Lättare är att säga att jag är mer tvärtom. Tänker man på hur många kokböcker som jag äger så undrar man i för sig hur nu det kan komma sig, att jag liksom inte snappat upp ett och annat. Kanske beror det på att jag mest tittar på bilderna, upplägget, dukningen och omgivningen. Själva lagadelen är jag inte så intresserad av. Uppenbarligen.

Nåja. Idag ska jag laga till fisk. Hokifiléer ska det bli. Och för att undvika att filéerna går i tusen bitar så ska jag inte steka dom i stekpannan… jag fattar inte hur ni folk gör, men hur jag än bär mig åt så håller dom inte ihop. Så jag tänker så här: Jag slänger dom i en ugnsform… så ska jag väl salta och peppra… sen kanske smöra lite va… och på med lite ströbröd… och så in i ugnen. Vad tror ni om det? Det borde väl fungera… va?

(Om det skiter sig, fram med plan B - Felix delikatessköttbullar från frysen)

Trots mitt ointresse över matlagning så får jag ibland ett behov av att vara bondmorisk. Då kokar jag sylt. Förra sommaren avancerade jag och la in gurkor också. Kände mig oooerhört huslig och duktig *s* Bra blev det också, och gott.

Gurkburkar i väntan på att lagen ska koka upp.