Sommarens hetaste moderapportering.

Avklippta fransiga mjukisbrallor med hängröv, t-shirt med den färgmatta looken, lägg särskilt märke till den för året helrätta accessoaren liten plåthink.

Årets svarta är svart. Accentfärg silvrigt, gärna i tubform och dinglande.

Nerhasade tubsockar i randiga ojämnt nerklippta stövlar passar utmärkt till upphasade joggingbrallor. Här skulle vi rekommendera att ni som modellen i bild även anammar den för säsongen allra hetaste trenden naturlook och låter outlooken koras av lurviga ben.

Grönt är alltid helrätt. Passar både till vitt, brunt, svart, lurv och morrhår. På catwalken årets stjärnskott i modellvärlden, Hjalmar Nilsson.

Alla fröna som jag satte förra helgen har grott. Eller nu ljuger jag, persiljan hade ju inte kommit än men alla andra. Så kul! Rosen på hörnet mot baksidan är full av knoppar och några är sprickfärdiga och blommar vilken dag som helst. Lila allium har slagit ut, syrenen är som vackrast, tulpanerna har snart gjort sitt, krassen jag tog hemifrån och grävde ner förra veckan ser väl så där ut… (läs halvdöd) men vallmon från plantskolan blommar fint i orangefärgat.

Gräslöken blommar. Hm, jag har en minne av att jag någonstans hört att man bör plocka bort blommorna… varför det? Eller blandar jag ihop det med någon annan växt eller nåt? Nåja, jag låter min blomma i vilket fall, den är ju vacker då.

Någon har studsat runt i pallkragarna, möblerat om lite grann om man säger så, trampat runt, vandaliserat. Mina snörraka rader är inte så raka längre och jag har mina misstankar. Inte kan det vara min väluppfostrade snälla katt Jalle, nej sånt skulle aldrig han göra. Det är nog med största säkerhet hans dubbelgångare Buffel-Bengt… dom är förvillande lika utseendemässigt ;)

I min bokyra förut idag glömde jag berätta vilja jag valde. Den som jag väntat på var Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel. Hennes förra, Tillsammans är man mindre ensam, är en av mina favoriter och förväntningarna var stora på denna. Jag blev inte besviken, hon är en fantastisk författare, jag älskar hennes böcker, hennes människor. Läs!
Dom andra två, I vargars följe av Stef Penney och Den glömda trädgården av Kate Morton. Dom har jag inte läst än, ska börja på den ena inatt. Aldrig läst något av dessa författare så det ska bli intressant.

På vägen hit hann jag fundera på både facebook, hönsnät och hammockar. En blir jag stressad av, en får mig att vilja göra massa saker och en väcker vill-ha-känslor. Men det där skriver jag mer om nån annan dag. Nu ska jag lägga mig sedvanligt i soffan, dra filten över mig och läsa en bok. Gonatt!

Det verkar minst sagt omöjligt. Är fortfarande i ovisshet om vad gladskiten kan vara för sort. Jag har lyssnat på läten i dagar och inga gapflabb a la gladskit någonstans. Han är kanske en helt vanlig and som bara är synnerligt nöjd med livet och plaskar omkring i måndammen och sprider glädje.

Om jag bara kommer på hur man gör, men det gör jag väl, så ska jag spela in hur han låter när vi är på landet. Så ni får höra. Kan ju vara så att jag är väldigt lättroad, men… hehe, jag behöver bara tänka på det där gapflabbet så blir jag glad.

Jag har haft ihjäl halva odlingen här hemma, den andra halvan har jag planterat om. Av dom som det blev något av vill säga. Det är preciiis som vanligt med andra ord och ja, jag har även i år lyckas röra till så jag inte alls vet vad som är vad trots att det började så bra med tydliga lappar inplastade och allt. Det var när jag började flytta runt brickor, burkar, ploppar pga taskigt med utrymme och dåligt med ljus som systemet fallerade. Men äh, vad spelar det för roll, jag ser väl vad det blir om det blir när det blir.

För övrigt så sitter jag med näsan i böcker, förflyttar mig genom böckernas värld från det ena stället till det andra. I förrgår var jag i Norrköping genom Mons Kallentofts Höstoffer. Den var ovanligt deprimerande även för att vara en av honom, elände från början till slut, för alla, hela tiden, så tungt. Nästan så jag har lust att kontakta honom, Mons alltså. För att säga… jag vet inte… han borde lyssna lite på gladskitar kanske. Det kan inte vara lätt att skriva en sån bok, hur mår man då, under och efter? Jag menar när jag som läsare suger i mig stämningen och känner med alla och envar, hur måste det inte vara för honom?

Fast det är kanske bara jag, som är överkänslig mot stämningar. Det är väl därför jag gillar lyckliga slut. Eller åtminstone hoppfulla, en glimt av ljuset i tunneln, känslan att det blir nog bra ändå, eller i alla fall bättre. Att man efteråt kan lägga ifrån sig boken utan att känna sig… bedrövad.

Apropå. Ni vet såna där böcker och filmer som slutar mitt i. Man sitter och gapar förundrat och glor på eftertexterna eller bokens sista blanka ordlösa blad och undrar vad som egentligen hände. När man drabbas av författare som anser att “nu har jag lett dig ända hit, nu får du fan tänka själv”. Visst är det irriterande! Börjar man berätta så berättar man till slut, har man sagt A så får man säga B.

Hm, vad var det jag egentligen skulle skriva om… ? För inte var det om böcker, stämningar och författare. Det är en sån vecka den här veckan. En sån där när man ska göra en sak och så gör man något helt annat utan att egentligen ha en aning om hur man hamnade där och hur det blev så.

Fast jag har koll. Ändå. Jorå. Man kan kanske inte tro det men så är det. Räkningarna är betalda, jobbjobb-agendan under kontroll (putsade på den både i förrgår och igår på kontoret), jag har till och med laddat mobilen. Vad det nu skulle vara bra för… då ringer den ju bara mest hela tiden. Annars har jag för vana att låta den vila lugnt bland luddet i botten av handväskan, där har den det bra.

Att vara anträffbar jämt. Överreklamerat, så onödigt. Är jag inte här så är jag där, det vet alla om. Och om jag inte är här eller där så är jag väl nån annanstans och kommer förr eller senare hit eller dit.

Nåt av det bästa jag vet inträffade tidigare i veckan. Dels fick jag lön och sen vandrade jag hylla upp och hylla ner, klämde på och sniffade böcker. Åkte till Wettergrens, hamnade på Bokus (jag säger ju det, det ääär en sån där vecka) och åh lycka. Hittade två som jag inte vet något om men tror att det kan vara nåt, och så hittade jag en som jag väntat på. Jag är en obotlig boknörd.

(Meddelande till MuKo! Åh, den väntade var alldeles sån där du vet!)

Annars så varannandagsbantar jag. Och det är bra det. Varför då kan man ju undra. Jo, för att alternativet heltidsfusk finns också att tillgå *s* Hehe, man får vara glad för det lilla.

Men så jag babblar… och det bubblar fortfarande men jag får väl hejda mig och istället göra dom där sakerna som bör fixas innan vi far iväg ni vet vart.

*Lyfter på röva och drar fram dammsugaren…*