Några dagar till och jag behöver inte längta längre. Vi åker till landet onsdagkväll.

I väntan på det jobbjobbar jag och stickar randiga sockar till annan anne.

Igår innan jag gick till jobbet väntade jag in posten som skulle komma med avi till mitt beställda garn. Sprang till torget och hämtade paketet, sprang hem och slängde in den genom dörren och så sprang jag till jobbet. Eller vad säger jag… jag tog ju bussen menar jag. Skulle jag få för mig att springa till jobbet så hade jag ramlat död ner halvvägs. När jag förra året var superduktig med både mat och motion så gick jag sträckan. Raskt. I år är det inte ordning alls på mig.

Kanske var det tanken på garnhärligheten hemma som gjorde att jag kom in i ett sånt flow och blev klar med veckans grejs redan igårkväll och är ledig resten av veckan. Najs. Väl hemma igen stickade jag klart “min trädgård”-sockarna medan M satt bredvid i soffan och höll på att tugga fingrarna av sig. Slutspelshockey och göspännande. Dom vann. Frölunda indians alltså. Något annat hejas det inte på i det här hushållet *s*

När lugnet sänkt sig och resten av la familia gått och lagt sig tog jag fram första nystanet Blomsteräng Syren. Här skulle virkas roliga rundlar och rutor hela natten!

Trodde jag ja. Det sket sig nästan på direkten. Enligt beskrivningen skulle jag sno garnet runt fingret och virka fasta maskor på den. När inte det gick så gjorde jag som jag brukar och virkade istället en ring, kan la inte vara så jävla noga. Sen blev det hur bra som helst i nästa varv, men sen… jag fattar inte hur jag ska göra dom där blombladen! Jag började från början en antal gånger, stärkte mig däremellan med kaffe och stirrade stint på både bild och beskrivning länge länge för att få den förlösande aha-upplevelsen.

Den kom aldrig. Jag fattar fortfarande inte.

Så istället låg jag i soffan och läste bok om trädgård som terapi. Fick en hel bokhög i måndags från adlibris. Härligt! Idag kanske jag gör ett nytt försök med det obegripliga eller inte. Först måste jag i alla fall iväg till loppis för att hitta ett fat eller en skål som jag behöver till en pysselsyn som kom inatt. Sen fanns det ju väldigt lockande sockgarn i det där paketet från Tiinas garn också…

Livet är härligt.

Jag odlar kattgräs. Inatt fick jag för mig att om jag odlar mera kattgräs och gör det i en blommig gammal kantstött låg skål /fat så måste det ju bli jättefint. Som en sommaräng.

Den här bilden är till Villemey :))

Min lista över saker jag vill göra är lång och blir bara längre och längre. Jag vill solfärga, jag vill leka afrikansk batik, jag vill virka mumintroll, jag vill vandra pilgrimsleder, vill baka cupcakes och surdegsbröd, vill färga eget garn, vill plocka maskrosor och göra oljor, besöka klosterträdgårdar, vill lära mig kroka, stoppa in sötpotatisar i krukjord,  väva mattor, vill… oändligt många fler saker. Och det är tur det, att inte vilja hade varit deprimerande.

Vad står det på din vill-göra-lista?

Såna här sockar vill jag göra. Ja, utan den där harpan alltså, bara spetsmönstret hade jag tänkt. Jag kan inte sticka med fler trådar sådär… det blir inte bra, klumpigt och konstigt bara. Men spetsmönster kan jag :)

Den här sjalen vill jag också göra.

Och så den här pläden gick jag igång på ordentligt *s* Till den milda grad att jag redan hunnit beställa garn till projektet. Det kan väl hända att jag redan har många påbörjade halvfärdiga plädbörjor i gömmorna, men det göööör inget. Just en sån här har jag ju inte;)

Sneglar på klockan och inser att det är nog en god idé att hoppa i kläderna och gå jobbjobba. Några dagar till och sen är jag lekledig igen.