Solen skiner och värmer nacken där jag sitter vid köksbordet och dricker morgonkaffe. Skatorna röjer runt i sina bon här utanför, storstädning på gång antar jag. Högljutt diskuterar dom sinsemellan. Kanske är fru Skata en samlare som jag och sitter och våndas hur hon ska få plats med nya kvistar när hon är så himla gärna vill behålla även dom gamla. “Kan vara bra att ha” säger hon säkert. Herr Skata suckar uppgivet, men han är van, inget nytt under solen, det är väl som det alltid brukar vara, kvistar högt och lågt.

Hebbe sitter vid fönstret och tittar på. “Kekekeke…. kekekeke…” låter han och svansen piskar mot fönsterbrädan. Han ser ut som om han gärna hade satt tänderna i en av dom. Nu tror ju jag att det är tur att fönsterglas sitter emellan. För Hebbe alltså. En och annan kattöra har fått sig ett hack genom åren.

Vilma bryr sig inte så mycket om skator. Hon är mer intressant av blommor. Jag sitter med ryggen emot och hör hur hon gräver i krukan och tuggar på bladen. När jag vänder mig och kastar en mordisk blick på henne så sitter hon bara där och ser oskyldig ut. “Jag har inte gjort nåt, sitter bara här och är söt”. Varför det är blomjord runt omkring och nedanför, och halvtuggade blad lite varstans kan hon inte begripa.

Jag laddar för att ta itu med lekrumsstöket. En kopp kaffe till, sen ska jag. Hebbe har tröttnat på fåglarna och lagt sig för att sola rakt över köksbordet.

Hjalmar har sovmorgon.